4 april 2011

Det är inte rättvist!

Vaknade med världens bakfylla efter en trevlig kväll och natt. Man mår som man förtjänar så att säga. Är fortfarande darrig och illamående efter 14 timmar. Suck.

Mamma har inte svarat i telefon på två dagar. Efter att Ida varit där och ringt polisen och brutit upp dörren. Jag står i köket och brer en mackjävel med ostkniven i högsta hugg, när jag ändå hade en ljus tid i min bakfylla. Ida ringer Jocke, Jocke svarar och får bråttom och slänger en blick på mig och skakar på huvudet. Mitt hjärta sliter sig från kroppen och jag kan inte andas. Johan håller om mig och jag gråter hysteriskt.

Nu är jag snart 22 år och föräldralös och tom. De ska leva tills blir gamla och de ska få barnbarn som de kan skämma bort. Och jag vill bara krypa upp i hennes famn och berätta att jag är ledsen och att det är en fantastisk människa som lämnat oss och jag är så arg och ledsen. Vill ringa och gråta och bli tröstad. Livet är så orättvist. Jag fick inte säga att jag älskar henne så. Slita och rycka och få liv i henne. Men här sitter man, lam och fruktansvärt tom.Jag ser henne framför mig hela tiden när hon står i hallen och håller sin skitfula ryggsäck i ena handen och Ikas koppel i andra. Och hon är så vacker och skrattar uppklädd med örhängen och allt. Jag önskar att jag kunde väcka henne och berätta att jag älskar henne. Krama henne och bli kramad tillbaka. Nu är den trygga famnen borta och jag är så jävla arg. Det är inte rättvist! Nu blir det väl inte värre? Har precis lyckats komma över pappas flytt och död efter fyra år. Måste jag börja om. Och hon fick inte bli glad över presenten jag ska fixa till hennes födelsedag. 56 år gammal, det är rättvist! Kunde hon inte stannat hos oss i alla fall något år till. Jag vill bara skrika rakt ut och slå på allt jag ser. Det är inte mycket man kan göra mer än att acceptera läget. Det blir bara väldigt tungt ibland. Det kan ju inte hända något som är värre. Och jag är glad över att hon dog i sömnen och att hon funnits där 24/7. Har hon klarat livet så ska jag också göra det! Fantastisk förebild! Men hon har det bättre nu. Livet är alltid orättvist.

Jag orkar inte mer nu.

1 kommentar:

  1. :/ beklagar sorgen Aina :/
    ha det så bra du kan nu..

    SvaraRadera