10 april 2011

Klockan var mycket
och det var dags för dig att somna.
Du drömde om något vackert
och sa hejdå i dina tankar.

Du var en fantastisk människa
med respekt för livet.
Du hade en känsla för hoppet
och en styrka för verkligheten.

Dina påhitt gjorde våra dagar ljusa
och våra nätter mörka.
Vi var oroliga för en förvirrad själ.
Du föll.
Du föll så långt.
Men du bet ihop
och ville ge livet ytterligare en chans.

Du reste dig, rak i ryggen
med hakan högt.
Stolt och belåten för en ljusare framtid.

Jag hör dina skratt, mamma.
Jag känner dina kramar,
din närhet.
Jag nuddar din kärlek för oss.

Men denna natt snubblade du
och föll än en gång.
Men du landade mjukt.
För du föll in i våra tankar och vackra minnen
då du tog ditt sista andetag.

Dessa drakar och demoner,
dessa fasansfulla mardrömmar.

Mamma, du är fri nu.
Du finns inom oss.
Vi glömmer aldrig dina ord.
Vi älskar dig,
nu och för all framtid.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar