10 april 2011

Önnestad igen.

Kom hem från Malmö igår efter att ha umgåtts lite med Anni och brudarna och en trevlig kväll hos Joel. Drog med honom hem till Ängelholm. Vi år nattmackor och tittade på film med Emeli. Halvkass film med ett mycket underligt slut, men det gick. Var uppe halva natten och hostade upp kräk, så nu har jag frätskador i svalget också. Suck. Vaknade vid elva efter att ha pimplat hostmedicin. Mysig natt måste jag säga, trots hostan! Sedan gick vi igenom lite musik till begravningen, det kommer bli fint. Efter det följde jag Joel till stationen med Ikas. Livrädd för att åka tåg den hunden! Han blev panikslagen och trodde att vi skulle släpa med honom på tåget. Stackare. Sa hejdå och jag gick en längre runda med Ikas i det fina vädret. Vilket vårväder, jätteskönt! Han fick spratt och rullade rundor i gräset och fnyste och hade sig, så söt! Kom hem och satt vid tvn med Ida och Emeli ett tag tills Mikael ringde och vi skulle bege oss. Åkte inom mammas lägenhet och hämtade upp en pall och mammas nallebjörn som jag fått ta över. In i bilden och mot Statoil. Tanka och fylla på med vatten, sedan åkte vi raka vägen till Önnestad. Satt lite med Mark och Samira ute i den sista solen och hade det trevligt. Promenerade med Frida, som kom strax efter att jag anlänt, och sa hej till Mackan. Suttit på hennes rum och pratat om allt som händer. Skönt att komma tillbaka till skolan! Men stannar bara två dagar, sedan kommer Mikael och hämtar mig och kör tillbaka till Ängelholm.



Jag vill bara ringa mamma och kräka av mig och berätta hur jobbigt allt är. Gråta över att hon inte finns och krypa upp i hennes famn och bara vara barn igen. Men hennes famn är borta och jag kan inte förstå det. Apati, jag har inga känslor alls nu, förutom tomhet. Har inte ens hunnit sakna henne, hela kroppen har stängt av. Sitter bara med ett konstant illamående av detta jävla penicillinet. Vet inte om det bara är en biverkning eller om det är verkligheten som börjar smyga sig på.




Alltid älskad <3


1 kommentar:

  1. Åhh vad jag tänker på er, kan inte ens föreställa mig hur ni mår nu =( Men ni är starka, ni kommer att klara detta! Kram på er

    SvaraRadera