14 april 2011

Skulle jag kunna gå i ide en stund så hade det inte varit fel.
Jag är trött på allt och det suger rätt hårt. Orkar inte mer.
Så sjukt mycket som skall göras! Helt otroligt mycket!
Möten med olika människor.
Planering om begravningen.
Middagar som ska gås på.
Miner som skall hållas.
Nerver som skall kontrolleras.
Städning inför ceremonins minnesstund.
Storhandling för allt som skall ske.
Humör som skall hållas uppe.
Telefonsamtal som måste ringas.
Huvudvärk och illamående som ska botas.
Rensning och uppdelning av lägenheten.
Lass och flytt av olika saker.
Kort som ska sorteras och delas upp.
Att inte ta kol på varandras psyke.
Vara pigg, orka duscha, äta och dricka.
Hitta aptiten som försvunnit.
Lindra stress och andra jobbiga symptom.

Jag vill som sagt att allt ska vara som vanligt och njuta av dagarna, solen, värmen, blommorna. Men ibland känns allt så jävla hopplöst. Goda stunder finns med skratt, men man påminns hela tiden om att verkligheten kan vara så hemsk och dyster. Hon kommer aldrig mer att stå i köket och pula med maten. Aldrig mer små visdoms ord på kylskåpet. Inga mer fula ryggsäckat med mjölk i. Aldrig mer nervösa skratt. Bara tomhet och minnen.

Jag saknar dig!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar