2 maj 2011

En kväll som denna vill man gärna ha en liten plutt i knät.


Jag har hemlängtan. En knasig känsla. För vart är hem egentligen? Hem är hos mamma. Men också hos Ida och Jocke. Men jag bor här, på skolan. Vill hem till mamma och Ikas. Äta äcklig grönsakssoppa som mamma lagat och lyssna på Fleetwood Mac och bara kedjeröka och prata bort nätterna som vi alltid brukade göra. Laga köttbullar klockan tre på natten och filosofera om framtiden. Det är så mycket med henne jag saknar. Ser henne framför mig med sin fruktansvärda ryggsäck, men med världens gladaste leende. Hon var så fin. Vår mamma, vår vän, vår egna Clara. Det som är jobbigast nu, det är att säga var och hade och då. Jag vill leva i nuet, med henne. Att hon ska vara här, nu. Alltid. Det gör ont i mig, i oss alla. Kom tillbaka, få mig att le att gråta, att bli arg. Allt det där du var bra på. Ditt ljus och ditt mörker. Vi saknar dig, mamma!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar