10 december 2011

Jag vill bara skriva FAN! Fan för att allt är som det är. Fan för att allt blev som det blev. Fan för att du inte är här när jag behöver sig som mest. Jag kommer aldrig mer att få de sig le, aldrig mer få känna din doft, aldrig mer få höra din röst. Aldrig, det är ett så obegripligt ord. Man ska aldrig säga aldrig.. Men ibland så är det faktiskt så. Aldrig mer, aldrig mer.. Aldrig någonsin kommer jag att få sitta bredvid dig. Äta spagetti med extra smör. Promenera i skogen. Laga köttbullar mitt i natten. Lyssna på musik tillsammans. Aldrig mer kommer vi att göra saker tillsammans. Aldrig någonsin. Jag kan Fortfarande inte förstå det. Det har nu gått 8 månader och en vecka och det känns fortfarande overkligt. det känns fortfarande som en dröm som jag när som helst ska vaka upp ur. En hemsk sådan. Men det hemskaste av allt är att det är på riktigt. Jag vill bara slänga mig i din famn och verbalt bara kasta ur all frustration jag känner just nu. I år så ska alla fira jul på olika ställen. Det känns så jobbigt. Jag vill bara att vi alla ska vara tillsammans och mysa ihop, att vi ska öppna julklappar tillsammans. Jag vill bara att allt ska vara som innan, som då. Men nu är det nu, allt förändras och jag hatar det. Jag tar fortfarande upp mobilen för att ringa dig ibland, men lika fort jag får upp den ur fickan kommer jag på att det inte är någon som kommer att svara i den andra änden. Och det slår lika hårt varje gång. Varför kunde det inte förändras om tjugo år..? Jag är inte redo nu. FAN mamma, jag saknar dig så mycket. Jag önskar att vi inte bråkat och att jag kom hem till dig den där fredagen. På söndagen skulle jag komma hem till dig. Säga förlåt och äta din sådär goda grönsakssoppa. Men på söndag var det för sent. Det var för sent! Och jag vet att vi inte hade kunnat göra någonting åt det. Men det svider lika mycket för det. Det svider så hårt, i hjärtat, i själen, i minnena. Jag vill bara att du ska komma tillbaka. Min bästaste bästa vän, det finaste som fanns, vårt allt. Jag älskar dig så mycket. Jag önskar att jag fick vara med dig. Det får jag också, jag ska bara leva mitt liv på jorden först.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar