4 april 2012


Igår var det ett år sedan mamma gick bort. Tiden har gått så fort och jag saknar henne precis lika mycket som för 366 dagar sedan och har fortfarande inte riktigt förstått vad som har hänt. Våra liv har tagit en helt annan vändning. Sorgen börjar gå över allt mer i en ohanterlig frustration och aggression, irritation. Det är hög tid att ta tag i detta innan det drar en under jorden. Ingenting blir bättre av att dra ut på saker och ting. Jag saknar dig och kommer alltid att göra det. Min bästa vän, den starkaste personen jag vet, en riktig fighter! Min förebild. Nu är det tid att acceptera livet för vad det är och stärka mina minnen av dig så att du alltid alltid kommer att finnas kvar!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar