29 juni 2012

Jag saknar mamma, jag saknar pappa, saknar allt som var då. Jag saknar framtiden. Jag saknar allt som inte går att få tillbaka. Allt som inte går att rätta till. Alla stunder innan felstegen. Allt som jag inte kan uppnå. Känner mig liten och svag ibland och just nu vill mitt inre svälja mig hel och jag hatar att inte vara glad. Och jag undrar bara varför allt blev som det blev, och varför är allt som det är? Feel like no one.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar