19 juli 2012

Jag vill bara få ur min all jävla gråt jag har i kroppen, men jag orkar inte. Är trött från morgon till kväll. Kan inte sova på nätterna, vill inte vakna om jag väl somnat. Orkar inte orkar inte, måste intala mig motsatsen. Vet inte hur jag ska få ihop min vardag, vet inte hur jag ska lösa alla jävla problem i hela världen, som jag är orsaken till. Precis så känns det. Att jag skapar och att jag ska lösa och att alla tittar på mig. Aina i centrum, då hon mår som bäst. Aldrig! Jag vill så mycket, och mest av allt vill jag bryta mönster. Men jag förstår inte varför det ska vara så jävla svårt! Varför alla dessa problem. Är så fruktansvärt frustrerad! Huvudvärk, yrsel, förvirrad. Jag bara sitter här som en fet blobb och gör inte ett piss. Känns som att jag inte kan resa mig, att jag bara ska trilla ihop och dö, vilken jävla sekund som helst. 15 år med ångest, när fan ska man lära sig att hantera den?! Jag hatar att bli lämnad ensam, men det är det jag vill mest av allt, vara ensam, nästan. Ibland vill jag bara få bekräftelse av precis alla i hela universum att jag duger och få lite creds för att jag är så grym på det jag gör. Men istället så intalar den andra sidan av mig att det inte behövs, tittar tillbaka, och då inser jag att det aldrig kommer bli bättre. Att jag bara kommer att pendla mellan okej och Hej-kom-och-hjälp-mig-att-dö och inte FAN-vad-livet-är-kalas och Gött-att-känna-sig-lugn. Platt fall, SMACK, hejdå! Det är nattens.. Jag vill bara gå och lägga mig en kväll snart och känna att precis hela dagen har varit bra och ångestfri, full med positiva tankar. Att det går framåt och att se fram åt, till nästa dag. Jag ser inte fram emot att gå upp fyra timmar, speciellt inte när jag inte vill somna och dessutom kommer att se ut som en tomat i ansiktet. Yippiekayay!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar